villa1villa
substantiv
~n villor 1 fristående enfamiljshus2 ⟨finl.⟩ sommarstuga3 inbillning, villfarelse; förvirring – I sammansättn. villa- (till 1 och 2), villo- (till 3); alla sammansättn. med villa- hör till 1villa 1 el. 1villa 2.| Singular |
|---|
| en villa | obestämd form |
| en villas | obestämd form genitiv |
| villan | bestämd form |
| villans | bestämd form genitiv |
| Plural |
|---|
| villor | obestämd form |
| villors | obestämd form genitiv |
| villorna | bestämd form |
| villornas | bestämd form genitiv |
2villa
verb
~de ~t • tills. med bort:| Finita former |
|---|
| villar | presens aktiv |
| villas | presens passiv |
| villade | preteritum aktiv |
| villades | preteritum passiv |
| villa | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att villa | infinitiv aktiv |
| att villas | infinitiv passiv |
| har/hade villat | supinum aktiv |
| har/hade villats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| villande |
villa bort
• vilseleda, förvilla| Infinita former |
|---|
| att villa bort | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| bortvillande |
villa bort sig
• bli förvillad; gå vilse| Infinita former |
|---|
| att villa bort sig | infinitiv aktiv |
