SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

vingpar

ving|­par substantiv ~et; pl. ~ vinge 1par

Singular
ett vingpar	obestämd form
ett vingpars	obestämd form genitiv
vingparet	bestämd form
vingparets	bestämd form genitiv
Plural
vingpar	obestämd form
vingpars	obestämd form genitiv
vingparen	bestämd form
vingparens	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  vinglig adj.
  vinglighet subst.
  vinglögg subst.
  vinglös adj.
  vingmutter subst.
  vingpar subst.
  vingpenna subst.
  vingskjuten adj.
  vingslag subst.
  vingspann subst.
  vingspegel subst.

  Till   alla ordböcker