publicerad: 2015
vippa
1vippa
verb
~de ~t • stjälpa; svänga upp el. ner – Alla sammansättn. med vipp- hör till 1vippa.
Finita former | |
---|---|
vippar | presens aktiv |
vippas | presens passiv |
vippade | preteritum aktiv |
vippades | preteritum passiv |
vippa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vippa | infinitiv aktiv |
att vippas | infinitiv passiv |
har/hade vippat | supinum aktiv |
har/hade vippats | supinum passiv |
Presens particip | |
vippande |
2vippa
substantiv
~n vippor • knippa el. tofs av fjädrar el. dun; blomställning
Singular | |
---|---|
en vippa | obestämd form |
en vippas | obestämd form genitiv |
vippan | bestämd form |
vippans | bestämd form genitiv |
Plural | |
vippor | obestämd form |
vippors | obestämd form genitiv |
vipporna | bestämd form |
vippornas | bestämd form genitiv |