publicerad: 2015
virrighet
virr·ig·het
substantiv
~en ~er virrig
Singular | |
---|---|
en virrighet | obestämd form |
en virrighets | obestämd form genitiv |
virrigheten | bestämd form |
virrighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
virrigheter | obestämd form |
virrigheters | obestämd form genitiv |
virrigheterna | bestämd form |
virrigheternas | bestämd form genitiv |