publicerad: 2015
veta
veta
verb
visste, vetat, pres. vet • ha kunskap om; han vet berätta, att ... han kan berätta, att ...
| Finita former | |
|---|---|
| vet | presens aktiv |
| visste | preteritum aktiv |
| vet | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att veta | infinitiv aktiv |
| har/hade vetat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| vetande | |
veta av
1 vanl. negerat; kännas vid: hon ville inte veta av sitt ex2 vanl. negerat; känna tillInfinita former att veta av infinitiv aktiv
veta med sig
• vara medveten om ngt som rör den egna personenInfinita former att veta med sig infinitiv aktiv
veta om
• känna till, ha kunskap omInfinita former att veta om infinitiv aktiv


