publicerad: 2015
vittja
vittja
verb
~de ~t • ta hand om fångsten i nät el. snara; stjäla ur fickor e.d.
| Finita former | |
|---|---|
| vittjar | presens aktiv |
| vittjas | presens passiv |
| vittjade | preteritum aktiv |
| vittjades | preteritum passiv |
| vittja | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vittja | infinitiv aktiv |
| att vittjas | infinitiv passiv |
| har/hade vittjat | supinum aktiv |
| har/hade vittjats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vittjande | |
| Perfekt particip | |
| en vittjad + substantiv | |
| ett vittjat + substantiv | |
| den/det/de vittjade + substantiv | |


