publicerad: 2015
vittja
vittja
verb
~de ~t • ta hand om fångsten i nät el. snara; stjäla ur fickor e.d.
Finita former | |
---|---|
vittjar | presens aktiv |
vittjas | presens passiv |
vittjade | preteritum aktiv |
vittjades | preteritum passiv |
vittja | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vittja | infinitiv aktiv |
att vittjas | infinitiv passiv |
har/hade vittjat | supinum aktiv |
har/hade vittjats | supinum passiv |
Presens particip | |
vittjande | |
Perfekt particip | |
en vittjad + substantiv | |
ett vittjat + substantiv | |
den/det/de vittjade + substantiv |