vrakavraka
verb
~de ~t 1 förkasta, döma ut; kunna välja och vraka kunna välja helt fritt2 ⟨ngt åld.⟩ fiska el. driva med drivgarn| Finita former |
|---|
| vrakar | presens aktiv |
| vrakas | presens passiv |
| vrakade | preteritum aktiv |
| vrakades | preteritum passiv |
| vraka | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att vraka | infinitiv aktiv |
| att vrakas | infinitiv passiv |
| har/hade vrakat | supinum aktiv |
| har/hade vrakats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| vrakande |
| Perfekt particip |
|---|
| en vrakad + substantiv |
| ett vrakat + substantiv |
| den/det/de vrakade + substantiv |
vraka bort
• slumpa bort| Infinita former |
|---|
| att vraka bort | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| bortvrakande |
| Perfekt particip |
|---|
| en bortvrakad + substantiv |
| ett bortvrakat + substantiv |
| den/det/de bortvrakade + substantiv |
