SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vurpa
1vurpa substantiv ~n vurpor kull­körning; kuller­bytta
Singular
en vurpaobestämd form
en vurpasobestämd form genitiv
vurpanbestämd form
vurpansbestämd form genitiv
Plural
vurporobestämd form
vurporsobestämd form genitiv
vurpornabestämd form
vurpornasbestämd form genitiv
2vurpa verb ~de ~t falla om­kull vid åkning: ​vurpa med cykeln
Finita former
vurparpresens aktiv
vurpaspresens passiv
vurpadepreteritum aktiv
vurpadespreteritum passiv
vurpaimperativ aktiv
Infinita former
att vurpainfinitiv aktiv
att vurpasinfinitiv passiv
har/hade vurpatsupinum aktiv
har/hade vurpatssupinum passiv
Presens particip
vurpande
Perfekt particip
en vurpad + substantiv
ett vurpat + substantiv
den/det/de vurpade + substantiv