publicerad: 2015
våldsromantiker
vålds|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 1 våld
| Singular | |
|---|---|
| en våldsromantiker | obestämd form |
| en våldsromantikers | obestämd form genitiv |
| våldsromantikern | bestämd form |
| våldsromantikerns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| våldsromantiker | obestämd form |
| våldsromantikers | obestämd form genitiv |
| våldsromantikerna | bestämd form |
| våldsromantikernas | bestämd form genitiv |


