publicerad: 2015
våldsromantiker
vålds|rom·ant·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till romantiker 1 våld
Singular | |
---|---|
en våldsromantiker | obestämd form |
en våldsromantikers | obestämd form genitiv |
våldsromantikern | bestämd form |
våldsromantikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
våldsromantiker | obestämd form |
våldsromantikers | obestämd form genitiv |
våldsromantikerna | bestämd form |
våldsromantikernas | bestämd form genitiv |