publicerad: 2015
vägg
vägg
substantiv
~en ~ar • lodrät, avgränsande yta från golv till tak i el. kring hus; äv. bildl.; ställa ngn mot väggen tvinga ngn att ge besked; (vara) uppåt väggarna helt galet; gå (in) i väggen bli psykiskt och fysiskt utbränd
| Singular | |
|---|---|
| en vägg | obestämd form |
| en väggs | obestämd form genitiv |
| väggen | bestämd form |
| väggens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| väggar | obestämd form |
| väggars | obestämd form genitiv |
| väggarna | bestämd form |
| väggarnas | bestämd form genitiv |


