publicerad: 2015
väggrepp
väg|grepp
substantiv
~et; pl. ~ • förmåga hos bil att hålla sig kvar på underlaget
Singular | |
---|---|
ett väggrepp | obestämd form |
ett väggrepps | obestämd form genitiv |
väggreppet | bestämd form |
väggreppets | bestämd form genitiv |
Plural | |
väggrepp | obestämd form |
väggrepps | obestämd form genitiv |
väggreppen | bestämd form |
väggreppens | bestämd form genitiv |