publicerad: 2015
välgörare
väl|gör·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑görarna 1väl 1 2göra
| Singular | |
|---|---|
| en välgörare | obestämd form |
| en välgörares | obestämd form genitiv |
| välgöraren | bestämd form |
| välgörarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| välgörare | obestämd form |
| välgörares | obestämd form genitiv |
| välgörarna | bestämd form |
| välgörarnas | bestämd form genitiv |


