publicerad: 2015
vänskap
vän·skap
substantiv
~en ~er 1vän 1
Singular | |
---|---|
en vänskap | obestämd form |
en vänskaps | obestämd form genitiv |
vänskapen | bestämd form |
vänskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vänskaper | obestämd form |
vänskapers | obestämd form genitiv |
vänskaperna | bestämd form |
vänskapernas | bestämd form genitiv |