publicerad: 2015
värma
1värma
substantiv
~n • ⟨åld.⟩ värme
Singular | |
---|---|
en värma | obestämd form |
en värmas | obestämd form genitiv |
värman | bestämd form |
värmans | bestämd form genitiv |
2värma
verb
värmde värmt • göra varmare
Finita former | |
---|---|
värmer | presens aktiv |
värms (värmes) | presens passiv |
värmde | preteritum aktiv |
värmdes | preteritum passiv |
värm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att värma | infinitiv aktiv |
att värmas | infinitiv passiv |
har/hade värmt | supinum aktiv |
har/hade värmts | supinum passiv |
Presens particip | |
värmande | |
Perfekt particip | |
en värmd + substantiv | |
ett värmt + substantiv | |
den/det/de värmda + substantiv |
värma upp
• värma upp el. (sällan) uppvärma rummetInfinita former att värma upp infinitiv aktiv Presens particip uppvärmande Perfekt particip en uppvärmd + substantiv ett uppvärmt + substantiv den/det/de uppvärmda + substantiv