publicerad: 2015
värma
1värma
substantiv
~n • ⟨åld.⟩ värme
| Singular | |
|---|---|
| en värma | obestämd form |
| en värmas | obestämd form genitiv |
| värman | bestämd form |
| värmans | bestämd form genitiv |
2värma
verb
värmde värmt • göra varmare
| Finita former | |
|---|---|
| värmer | presens aktiv |
| värms (värmes) | presens passiv |
| värmde | preteritum aktiv |
| värmdes | preteritum passiv |
| värm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att värma | infinitiv aktiv |
| att värmas | infinitiv passiv |
| har/hade värmt | supinum aktiv |
| har/hade värmts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| värmande | |
| Perfekt particip | |
| en värmd + substantiv | |
| ett värmt + substantiv | |
| den/det/de värmda + substantiv | |
värma upp
• värma upp el. (sällan) uppvärma rummetInfinita former att värma upp infinitiv aktiv Presens particip uppvärmande Perfekt particip en uppvärmd + substantiv ett uppvärmt + substantiv den/det/de uppvärmda + substantiv


