publicerad: 2015
väsentlighet
väsent·lig·het
[väsen´t‑ el. väsen`t‑]
substantiv
~en ~er väsentlig
Singular | |
---|---|
en väsentlighet | obestämd form |
en väsentlighets | obestämd form genitiv |
väsentligheten | bestämd form |
väsentlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väsentligheter | obestämd form |
väsentligheters | obestämd form genitiv |
väsentligheterna | bestämd form |
väsentligheternas | bestämd form genitiv |