publicerad: 2015
väsning
väs·ning
substantiv
~en ~ar • till väsa
Singular | |
---|---|
en väsning | obestämd form |
en väsnings | obestämd form genitiv |
väsningen | bestämd form |
väsningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väsningar | obestämd form |
väsningars | obestämd form genitiv |
väsningarna | bestämd form |
väsningarnas | bestämd form genitiv |