publicerad: 2015
yrkesutövare
yrk·es|ut·öv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑utövarna yrke 1 utövare
Singular | |
---|---|
en yrkesutövare | obestämd form |
en yrkesutövares | obestämd form genitiv |
yrkesutövaren | bestämd form |
yrkesutövarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
yrkesutövare | obestämd form |
yrkesutövares | obestämd form genitiv |
yrkesutövarna | bestämd form |
yrkesutövarnas | bestämd form genitiv |