publicerad: 2015
åberopa
å|be·ropa
verb
~de ~t • anföra som stöd, hänvisa till
| Finita former | |
|---|---|
| åberopar | presens aktiv |
| åberopas | presens passiv |
| åberopade | preteritum aktiv |
| åberopades | preteritum passiv |
| åberopa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att åberopa | infinitiv aktiv |
| att åberopas | infinitiv passiv |
| har/hade åberopat | supinum aktiv |
| har/hade åberopats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| åberopande | |
| Perfekt particip | |
| en åberopad + substantiv | |
| ett åberopat + substantiv | |
| den/det/de åberopade + substantiv | |
åberopa sig
• åberopa sig på ngt stödja sig intellektuellt på ngtOrdform(er) åberopa sig


