publicerad: 2015
åska
1åska
substantiv
~n åskor • muller el. knallar från skyn ofta i samband med blixtar; äv. bildl.: åskan går; applådåska
Singular | |
---|---|
en åska | obestämd form |
en åskas | obestämd form genitiv |
åskan | bestämd form |
åskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
åskor | obestämd form |
åskors | obestämd form genitiv |
åskorna | bestämd form |
åskornas | bestämd form genitiv |
2åska
verb
~de ~t • det åskar åskan går
Finita former | |
---|---|
åskar | presens aktiv |
åskade | preteritum aktiv |
åska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att åska | infinitiv aktiv |
har/hade åskat | supinum aktiv |
Presens particip | |
åskande |