publicerad: 2015
återutge
åter|ut·ge
el. åld. åter|ut·giva
verb
‑utgav, ‑utgett el. ‑utgivit, ‑utgiven ‑utgivet ‑utgivna, pres. ‑utger • återutge klassiker
Finita former | |
---|---|
återutger (återutgiver) | presens aktiv |
återutges (återutgivs, återutgives) | presens passiv |
återutgav | preteritum aktiv |
återutgavs | preteritum passiv |
återutge (återutgiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att återutge (återutgiva) | infinitiv aktiv |
att återutges (återutgivas) | infinitiv passiv |
har/hade återutgett (återutgivit) | supinum aktiv |
har/hade återutgetts (återutgivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
återutgivande | |
Perfekt particip | |
en återutgiven + substantiv | |
ett återutgivet + substantiv | |
den/det/de återutgivna + substantiv | |
den återutgivne + maskulint substantiv |