publicerad: 2015
åtrå
1å|trå
verb
åtrådde, åtrått, åtrådd n. åtrått, pres. åtrår • känna åtrå efter
Finita former | |
---|---|
åtrår | presens aktiv |
åtrås | presens passiv |
åtrådde | preteritum aktiv |
åtråddes | preteritum passiv |
åtrå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att åtrå | infinitiv aktiv |
att åtrås | infinitiv passiv |
har/hade åtrått | supinum aktiv |
har/hade åtråtts | supinum passiv |
Presens particip | |
åtrående | |
Perfekt particip | |
en åtrådd + substantiv | |
ett åtrått + substantiv | |
den/det/de åtrådda + substantiv | |
den åtrådde + maskulint substantiv |
2å|trå
substantiv
~n • stark lust till ngn/ngt, begär
Singular | |
---|---|
en åtrå | obestämd form |
en åtrås | obestämd form genitiv |
åtrån | bestämd form |
åtråns | bestämd form genitiv |