publicerad: 2015
äga
1äga
verb
ägde ägt 1 inneha, besitta; äga en fråga ha avgörande inflytande över en fråga2 ⟨formellt⟩ ha laglig rätt el. skyldighet att: myndigheten äger yttra sig i ärendet
| Finita former | |
|---|---|
| äger | presens aktiv |
| ägs (äges) | presens passiv |
| ägde | preteritum aktiv |
| ägdes | preteritum passiv |
| äg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att äga | infinitiv aktiv |
| att ägas | infinitiv passiv |
| har/hade ägt | supinum aktiv |
| har/hade ägts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ägande | |
| Perfekt particip | |
| en ägd + substantiv | |
| ett ägt + substantiv | |
| den/det/de ägda + substantiv | |
2äga
substantiv
~n ägor • mest i pl.; odlat stycke mark som egendom – I sammansättn. ägo-; nästan alla sammansättn. med ägo- hör till 2äga.
| Singular | |
|---|---|
| en äga | obestämd form |
| en ägas | obestämd form genitiv |
| ägan | bestämd form |
| ägans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ägor | obestämd form |
| ägors | obestämd form genitiv |
| ägorna | bestämd form |
| ägornas | bestämd form genitiv |


