SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ära
1ära substantiv ~n 1 högt an­seende för berömliga gärningar, heder: ​ära och rikedom; ​en ärans man; ​NN bör ha hela äran av fram­gången2 hedersamt till­fälle att visa upp­skattning: ​jag har den äran att gratulera​ – Alla sammansättn. med äre- och äro- hör till 1ära 1.
Singular
en äraobestämd form
en ärasobestämd form genitiv
äranbestämd form
äransbestämd form genitiv
2ära verb ~de ~t • hedra, vörda
Finita former
ärarpresens aktiv
äraspresens passiv
äradepreteritum aktiv
äradespreteritum passiv
äraimperativ aktiv
Infinita former
att ärainfinitiv aktiv
att ärasinfinitiv passiv
har/hade äratsupinum aktiv
har/hade äratssupinum passiv
Presens particip
ärande
Perfekt particip
en ärad + substantiv
ett ärat + substantiv
den/det/de ärade + substantiv