publicerad: 2015
ödesgudinna
öd·es|gud·inna
substantiv
~n ‑gudinnor 1öde 1 gudinna
Singular | |
---|---|
en ödesgudinna | obestämd form |
en ödesgudinnas | obestämd form genitiv |
ödesgudinnan | bestämd form |
ödesgudinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ödesgudinnor | obestämd form |
ödesgudinnors | obestämd form genitiv |
ödesgudinnorna | bestämd form |
ödesgudinnornas | bestämd form genitiv |