publicerad: 2015
ögonbindel
ög·on|bindel
substantiv
~n ‑bindlar öga 1 bindel
| Singular | |
|---|---|
| en ögonbindel | obestämd form |
| en ögonbindels | obestämd form genitiv |
| ögonbindeln | bestämd form |
| ögonbindelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ögonbindlar | obestämd form |
| ögonbindlars | obestämd form genitiv |
| ögonbindlarna | bestämd form |
| ögonbindlarnas | bestämd form genitiv |


