publicerad: 2015
ömsning
öms·ning
substantiv
~en ~ar ömsa
Singular | |
---|---|
en ömsning | obestämd form |
en ömsnings | obestämd form genitiv |
ömsningen | bestämd form |
ömsningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ömsningar | obestämd form |
ömsningars | obestämd form genitiv |
ömsningarna | bestämd form |
ömsningarnas | bestämd form genitiv |