publicerad: 2015
östgöte
öst|göte
[ös`tjöte el. ö∫`öte]
substantiv
~n ‑götar • mansperson från Östergötland
Singular | |
---|---|
en östgöte | obestämd form |
en östgötes | obestämd form genitiv |
östgöten | bestämd form |
östgötens | bestämd form genitiv |
Plural | |
östgötar | obestämd form |
östgötars | obestämd form genitiv |
östgötarna | bestämd form |
östgötarnas | bestämd form genitiv |