publicerad: 2015
överenskommelse
över·ens|komm·else
substantiv
~n ~r överenskomma
Singular | |
---|---|
en överenskommelse | obestämd form |
en överenskommelses | obestämd form genitiv |
överenskommelsen | bestämd form |
överenskommelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överenskommelser | obestämd form |
överenskommelsers | obestämd form genitiv |
överenskommelserna | bestämd form |
överenskommelsernas | bestämd form genitiv |