publicerad: 2015
överta
över|ta
el. åld. över|taga
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar • äldste sonen fick överta el. ta över gården
| Finita former | |
|---|---|
| övertar (övertager) | presens aktiv |
| övertas (övertages, övertags) | presens passiv |
| övertog | preteritum aktiv |
| övertogs | preteritum passiv |
| överta (övertag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att överta (övertaga) | infinitiv aktiv |
| att övertas (övertagas) | infinitiv passiv |
| har/hade övertagit | supinum aktiv |
| har/hade övertagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| övertagande | |
| Perfekt particip | |
| en övertagen + substantiv | |
| ett övertaget + substantiv | |
| den/det/de övertagna + substantiv | |


