publicerad: 2015
ärna
ärna
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ ämna
Finita former | |
---|---|
ärnar | presens aktiv |
ärnas | presens passiv |
ärnade | preteritum aktiv |
ärnades | preteritum passiv |
ärna | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ärna | infinitiv aktiv |
att ärnas | infinitiv passiv |
har/hade ärnat | supinum aktiv |
har/hade ärnats | supinum passiv |
Presens particip | |
ärnande | |
Perfekt particip | |
en ärnad + substantiv | |
ett ärnat + substantiv | |
den/det/de ärnade + substantiv |