åkaåka
verb
åkte åkt • åka bil; åka dit ⟨vard.⟩ bli avslöjad; åka fast ⟨vard.⟩ bli fasttagen – Alla sammansättn. med åk- hör till åka.| Finita former |
|---|
| åker | presens aktiv |
| åks (åkes) | presens passiv |
| åkte | preteritum aktiv |
| åktes | preteritum passiv |
| åk | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att åka | infinitiv aktiv |
| att åkas | infinitiv passiv |
| har/hade åkt | supinum aktiv |
| har/hade åkts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| åkande |
| Perfekt particip |
|---|
| en åkt + substantiv |
| ett åkt + substantiv |
| den/det/de åkta + substantiv |
åka på
• ⟨vard.⟩ råka ut för: åka på en skattesmäll| Infinita former |
|---|
| att åka på | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| pååkande |
| Perfekt particip |
|---|
| en pååkt + substantiv |
| ett pååkt + substantiv |
| den/det/de pååkta + substantiv |
