publicerad: 2015
åldringsbrott
åldr·ings|brott
substantiv
~et; pl. ~ åldring brott 1
Singular | |
---|---|
ett åldringsbrott | obestämd form |
ett åldringsbrotts | obestämd form genitiv |
åldringsbrottet | bestämd form |
åldringsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
åldringsbrott | obestämd form |
åldringsbrotts | obestämd form genitiv |
åldringsbrotten | bestämd form |
åldringsbrottens | bestämd form genitiv |