publicerad: 2015
återfall
åter|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till återfalla 1
Singular | |
---|---|
ett återfall | obestämd form |
ett återfalls | obestämd form genitiv |
återfallet | bestämd form |
återfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
återfall | obestämd form |
återfalls | obestämd form genitiv |
återfallen | bestämd form |
återfallens | bestämd form genitiv |