SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
åtel
åtel [å´tel] substantiv ~n åtlar del av död djur­kropp som placerats ut av människor t.ex. som jaktlockbete
Singular
en åtelobestämd form
en åtelsobestämd form genitiv
åtelnbestämd form
åtelnsbestämd form genitiv
Plural
åtlarobestämd form
åtlarsobestämd form genitiv
åtlarnabestämd form
åtlarnasbestämd form genitiv