publicerad: 2015
örlogsman
ör·logs|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • äv. en manet
Singular | |
---|---|
en örlogsman | obestämd form |
en örlogsmans | obestämd form genitiv |
örlogsmannen | bestämd form |
örlogsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
örlogsmän | obestämd form |
örlogsmäns | obestämd form genitiv |
örlogsmännen | bestämd form |
örlogsmännens | bestämd form genitiv |