publicerad: 2015
örtmedicin
ört|med·ic·in
substantiv
~en ~er • till medicin 2 ört
Singular | |
---|---|
en örtmedicin | obestämd form |
en örtmedicins | obestämd form genitiv |
örtmedicinen | bestämd form |
örtmedicinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
örtmediciner | obestämd form |
örtmediciners | obestämd form genitiv |
örtmedicinerna | bestämd form |
örtmedicinernas | bestämd form genitiv |