publicerad: 2015
överväxling
över|växl·ing
substantiv
~en ~ar • t.ex. vid stafettlöpning
Singular | |
---|---|
en överväxling | obestämd form |
en överväxlings | obestämd form genitiv |
överväxlingen | bestämd form |
överväxlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
överväxlingar | obestämd form |
överväxlingars | obestämd form genitiv |
överväxlingarna | bestämd form |
överväxlingarnas | bestämd form genitiv |