publicerad: 2015
accent
ac·cent
[aksen´t]
substantiv
~en ~er 1 betoning, tonvikt; tecken för betoning; äv. bildl.2 brytning i tal: tala svenska med tysk accent
Singular | |
---|---|
en accent | obestämd form |
en accents | obestämd form genitiv |
accenten | bestämd form |
accentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
accenter | obestämd form |
accenters | obestämd form genitiv |
accenterna | bestämd form |
accenternas | bestämd form genitiv |