publicerad: 2015
fördra
för·dra
el. åld. för·draga
verb
fördrog, fördragit, pres. fördrar • tåla, finna sig i
Finita former | |
---|---|
fördrar (fördrager) | presens aktiv |
fördras (fördrages, fördrags) | presens passiv |
fördrog | preteritum aktiv |
fördrogs | preteritum passiv |
fördra (fördrag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fördra (fördraga) | infinitiv aktiv |
att fördras (fördragas) | infinitiv passiv |
har/hade fördragit | supinum aktiv |
har/hade fördragits | supinum passiv |
Presens particip | |
fördragande |