publicerad: 2015
absurditet
ab·surd·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er absurd
Singular | |
---|---|
en absurditet | obestämd form |
en absurditets | obestämd form genitiv |
absurditeten | bestämd form |
absurditetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
absurditeter | obestämd form |
absurditeters | obestämd form genitiv |
absurditeterna | bestämd form |
absurditeternas | bestämd form genitiv |