publicerad: 2015
accidens
ac·cid·ens
[aksiden´s]
substantiv
~en ~er • tillfällig egenskap el. företeelse
Singular | |
---|---|
en accidens | obestämd form |
en accidens | obestämd form genitiv |
accidensen | bestämd form |
accidensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
accidenser | obestämd form |
accidensers | obestämd form genitiv |
accidenserna | bestämd form |
accidensernas | bestämd form genitiv |