publicerad: 2015
ambivalens
ambi·val·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • kluvenhet, tvehågsenhet
Singular | |
---|---|
en ambivalens | obestämd form |
en ambivalens | obestämd form genitiv |
ambivalensen | bestämd form |
ambivalensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ambivalenser | obestämd form |
ambivalensers | obestämd form genitiv |
ambivalenserna | bestämd form |
ambivalensernas | bestämd form genitiv |