publicerad: 2015
anfallskollega
an·falls|kol·lega
substantiv
~n; pl. ‑kollegor el. ‑kolleger • t.ex. i fotbollslag
Singular | |
---|---|
en anfallskollega | obestämd form |
en anfallskollegas | obestämd form genitiv |
anfallskollegan | bestämd form |
anfallskollegans | bestämd form genitiv |
Plural | |
anfallskollegor (anfallskolleger) | obestämd form |
anfallskollegors (anfallskollegers) | obestämd form genitiv |
anfallskollegorna (anfallskollegerna) | bestämd form |
anfallskollegornas (anfallskollegernas) | bestämd form genitiv |