publicerad: 2015
aningslöshet
an·ings|lös·het
substantiv
~en ~er aningslös
Singular | |
---|---|
en aningslöshet | obestämd form |
en aningslöshets | obestämd form genitiv |
aningslösheten | bestämd form |
aningslöshetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
aningslösheter | obestämd form |
aningslösheters | obestämd form genitiv |
aningslösheterna | bestämd form |
aningslösheternas | bestämd form genitiv |