publicerad: 2015
ankomma
an|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer 1 ligga inom ansvarsområdet för; vara beroende av; det ankommer el. vanl. kommer an på dig det beror på dig2 komma fram: tåget ankommer 12.15
Finita former | |
---|---|
ankommer | presens aktiv |
ankom | preteritum aktiv |
ankom | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ankomma | infinitiv aktiv |
har/hade ankommit | supinum aktiv |
Presens particip | |
ankommande | |
Perfekt particip | |
en ankommen + substantiv | |
ett ankommet + substantiv | |
den/det/de ankomna + substantiv | |
den ankomne + maskulint substantiv |