publicerad: 2015
anvisning
an|vis·ning
substantiv
~en ~ar • instruktion; ofta konkret om blankett e.d.
Singular | |
---|---|
en anvisning | obestämd form |
en anvisnings | obestämd form genitiv |
anvisningen | bestämd form |
anvisningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anvisningar | obestämd form |
anvisningars | obestämd form genitiv |
anvisningarna | bestämd form |
anvisningarnas | bestämd form genitiv |