publicerad: 2015
arrende
ar·rende
[aren´de el. aren`de]
substantiv
~t ~n • avtal om el. ersättning för upplåtelse och innehav av nyttjanderätt till jord
Singular | |
---|---|
ett arrende | obestämd form |
ett arrendes | obestämd form genitiv |
arrendet | bestämd form |
arrendets | bestämd form genitiv |
Plural | |
arrenden | obestämd form |
arrendens | obestämd form genitiv |
arrendena | bestämd form |
arrendenas | bestämd form genitiv |