publicerad: 2015
avfall
av|fall
substantiv
~et; pl. ~ 1 avfall vid slakt; avfall från köket2 avfall från en lära – Alla sammansättn. med avfalls- hör till avfall 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett avfall | obestämd form |
| ett avfalls | obestämd form genitiv |
| avfallet | bestämd form |
| avfallets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avfall | obestämd form |
| avfalls | obestämd form genitiv |
| avfallen | bestämd form |
| avfallens | bestämd form genitiv |


