publicerad: 2015
avskräcka
av|skräcka
verb
‑skräckte ‑skräckt • skrämma att avstå från; skrämma bort: ett avskräckande exempel
Finita former | |
---|---|
avskräcker | presens aktiv |
avskräcks (avskräckes) | presens passiv |
avskräckte | preteritum aktiv |
avskräcktes | preteritum passiv |
avskräck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avskräcka | infinitiv aktiv |
att avskräckas | infinitiv passiv |
har/hade avskräckt | supinum aktiv |
har/hade avskräckts | supinum passiv |
Presens particip | |
avskräckande | |
Perfekt particip | |
en avskräckt + substantiv | |
ett avskräckt + substantiv | |
den/det/de avskräckta + substantiv | |
den avskräckte + maskulint substantiv |